Staten förlorade i tingsrätten mot personen som tyckte SVT var för ingången i sitt wallraff. Men vad betyder det egentligen? Juristen Daniel Westman är med och reder ut en komplex fråga som kan bli explosiv om det passerar även högre instanser. Kan det till och med förändra det pressetiska systemet som vi känner det?
Vi pratar Spotify nya design och Olle och Emanuel är olika imponerade. Och så att Tiktok kan förbjudas och Readly kanske till sist säljas.
Patreon.com/mediepodden


Transkribering:

Resultatet av tingsrättsdomen blir lite märkligt.
Det är inte ens konstaterat att det i det här fallet skulle vara otillåtet enligt Europarätten.
Den avvägning som ska göras enligt mellan rätten till privatliv och yttrandefriheten.
Att Sverige skulle ha, det vill säga, att det är en felaktig avvägning som SVT har gjort i det här fallet.
Tingsrätten stannar redan vid att det inte finns en möjlighet att få det här prövat på ett tillräckligt allsidigt sätt, enligt svensk rätt.
Då behöver man inte gå vidare till den här avvägningen.
I veckan så kom det en dom i en jättemärklig rättegång som jag pratade med dig om, Emanuel.
Och det handlar om en antivaccinaktivist som heter Linda Karlström som bor i Finland.
Och hon har då stämt svenska staten för ett inslag i en SVT-dokumentär som heter Vaccinkrigarna.
Mm.
Och det där kändes som en riktig foliehatt-stämning när den kom in.
Och Sveriges Television är ju inte samma sak som staten.
Så har i alla fall jag sett det.
Därför blev jag lite förvånad över att det ens togs upp.
Och nu blev jag ännu mer förvånad när det i veckan kom ut en dom där
svenska staten var skyldig och skulle betala 100 000 kronor till den här antivaccinaktivisten.
Har du följt med här, Emanuel?
Ja, absolut. Jag har hängt med.
Vi pratade om det och tyckte att det var så folihattigt.
Jag minns inte om vi nämnde det i förbufarten i något sammanhang.
Men i alla fall så folhetigt att det här liksom inte är värt att ta upp.
Men jag tror att hon är i alla fall finlandssvensk.
Eller Sverige-finländare, jag vet inte vad det kallas det där och vilken, hur definitionen är.
Men så om det var finska medier som tog upp det i alla fall, men inte svenska medier, vilket var konstigt.
Men också att det fick en sån dignitet då i finska medier gjorde väl att det kändes märkligt.
Men att vi hur som helst avvaktade, men kontaktade ju Daniel Westman också, juristen som vi återvände till här och då.
Som väl också var lite tveksamt till om det där kommer bli någonting.
Men nu har det alltså blivit någonting och då känns det helt plötsligt jättekonstigt.
Eller?
Ja, exakt. Jag har förstås beställt ut domen och läst den och det blir inte klokare.
Så då tänkte vi, då får vi ringa upp Daniel igen.
Hallå Daniel, välkommen till Mediepodden.
Tack så mycket.
Du har läst domen. Vad är det här för dom egentligen?
Det är ju ganska komplexa frågor som ni sa.
Och jag tror att en anledning till om vi börjar med det, att medieuppmärksamheten kanske inte var så stor.
Och att man gjorde den bedömning som ni pratar om här, att det här kanske var lite galet.
Det var ju att själva processföringen handlade mycket om själva vaccinfrågan och New World Order och sådana saker.
Men inne bakom det här lite mer konstiga grejerna så finns ju mer principiella frågor också som rör det svenska systemet för tryck och yttrandefrihet.
Och i den här domen då, om vi ska ta det kort först, så har Stockholms tingsrätt kommit fram till att svenska staten har brutit mot den här
personens skydd rätt till privatliv som man har enligt Europakommissionens regler då.
Och det har staten gjort genom att den svenska systemet, den svenska lagstiftningen har
inte gett henne tillräckliga möjligheter att få sin rätt prövad.
Det är ju väldigt väl skrivet eller pedagogiskt skrivet kanske man ska säga för en sån för mig i det
pressmeddelandet som går ut från Stockholms tingsrätt.
Mitt förslag att vi läser upp, i alla fall en del av det, då står det så här.
Enligt skadeståndslagen kan staten bli skadeståndsskyldig om en enskildsfri och rättigheter enligt Europakommissionen överträds från statens sida.
En stat har enligt Europakommissionen såväl negativa som positiva förpliktelser.
Statens negativa förpliktelser innebär att staten har en skyldighet att själv avhålla sig från ingrepp i den enskildes kommissionsrättigheter.
statens positiva förpliktelser innebär å sin sida att staten är skyldig att vidta åtgärder för att skydda den enskildes kommissionsrättigheter även i förhållande till andra enskilda."
Det är slutsitat då och det här är ju från pressmeddelandet, jag har ju inte läst själva domen då, jag har inte begärt ut den, det har ju du läst två gånger förstått Daniel här,
men det som då framkommer är att man har friat staten utifrån den här negativa förpliktelsen för man ser inte SVT som en förlängning av staten.
Och det är ju en ganska viktig princip och glädjande såklart för public service.
Att det är den här allmänhetsavstånd med stiftelse som det är mellan statens politiker och medier.
Den är ändå godkänd av domstolen.
Men man menar ju då, som jag förstår det, att det är den här positiva förpliktelsen.
Det vill säga att staten ska kunna gå in och medla mellan två partner när den personliga integriteten är krängd.
Att det är där man har missat och att den pressetiska regelverk som vi har inte är tillräckligt.
utan staten behöver lagar. Fattar jag rätt då Daniel?
Ja och här kan man ju diskutera.
Man ska ju säga att det här är ju en tingsrättsdom och det rör en komplex fråga.
Det rör förhållandet till Europakonventionen.
Det rör den här skadeståndsbestämmelsen som är ganska ny.
Att man kan få skadestånd direkt om staten har brutit mot Europakonventionen.
Och det är väl ganska säkert att den här domen kommer att prövas i högre instans.
Men detta sagt så är det ju fortfarande en intressant dom.
Men det är ju en del saker som kan ifrågasättas tycker jag.
Det finns ju möjligheter att få saker prövade i Sverige också.
Men inte på tillräckligt sätt anser tingsrätten.
Vi har ju regler om till exempel förtal.
Att man utpekar någon som är klandervärd.
Så att de utsätts för andras missaktning.
Och här tycker väl jag personligen att tingsrätten lite snabbt avfärdar det.
Man säger ju då, och det är ju riktigt, att förtal handlar ju om det som publiceras.
Att det ska vara nedsättande.
Men hennes invändning i det här fallet är själva användningen av den här tekniken.
Att de har filmats i hemlighet eller under falska förespeglingar vad det skulle handla om.
Men samtidigt säger man att det som är kränkningen av hennes rätt till privatliv-
-det är att man har publicerat det här som man har anskaffat på det här sättet.
Och då menar tingsrätten att just i den delen så finns det ingen möjlighet att få det prövat.
inom ramen för förtalsbedömning.
Hon har inte ens stämt SVT för förtal i det här fallet.
Det har egentligen inte provats utan det prövas för första gången här i det här fallet.
Och sen finns det ju som du nämnde de här reglerna i mer medietiska regler.
De omfärdar ju tingsrätten också som otillräckliga.
Och det kan man kanske lite mer förstå.
Därför att där finns det ju inga möjligheter för en enskild att få ersättning till exempel.
Även om det inte alltid är ett krav.
Så vid allvarligare ingrepp i någons rättigheter så ska man ha rätt att få ersättning.
Det är väl det där, det senare som jag tycker är ett sprängstoff.
Och som det vore intressant att höra hur du ser på eller kanske få en mer nyanserad bild.
För att rent presshistoriskt om jag har förstått det rätt så har ju staten flera gånger försökt komma åt medier.
Och säga att det ni publicerar det är liksom inte okej.
I början av 1900-talet så var ju medier verkligen inte särskilt ärliga.
utan det spreds ju skvaller och lögner och allt möjligt.
Och så infördes det ju en första press-CT-system som var bra kanske en stund,
och sen så var det ju inte tillräckligt bra,
och så på 70-talet så blev det ju en jättestor omdaning igen med det medie-etiska systemet som vi har idag,
och som gjorde att politikerna lät i bero också.
Man skulle ju kunna se det som att nu har det gått ytterligare 50 år,
och här då ser i det här fallet kanske inte politikerna, men domstolen,
som att det systemet är undantag som medier på något sätt har i rättssystemet där vi låtit dem hållas.
Det är inte tillräckligt och det är inte förenligt med Europakommissionen.
Här behöver det lagstiftning. Är det så man ska förstå den här domen?
Det kan absolut bli i förlängningen.
Det är en viktig förklaring till att vi har den här nya vågen nu.
Den har pågått under ganska lång tid.
Det har varit klart att det finns en spänning mellan det svenska synsättet och det som kommer till uttryck i till exempel Europakommissionen men även i EU-rätten.
där man betonar väldigt mycket att den enskilde grundläggande rättigheten, man måste kunna få dem prövade,
man måste ha tillgång till så kallade rättsmedel.
Så därmed inte sagt att den praxis som finns från Europa domstolen alltid är så glasklar exakt vad som krävs,
för att man kan tillmäta sådana här utomrättsliga möjligheter att få saken prövad viss betydelse,
så att det inte är helt svart eller vitt.
Men det kan definitivt bli så i förlängningen här att det kan leda fram till att det måste finnas någon form av rättslig prövning.
Däremot innebär det inte som ju en del har sagt att det här är döden för vallraffandet då.
För det är väldigt klart av Europadomstolens praxis att många gånger kan det ju vara befogat att använda den här typen av kraftfulla metoder.
Även om det innebär ett stort ingrepp i personens privatliv så kan yttrandefrihetsintresset ändå väga över.
Så att det är liksom själva möjligheten till prövning, en rättslig prövning i efterhand som de här EU-rättssystemet och Europarättssystemet efterlyser.
Men så om jag bara försöker förstå det här med kontrollfråga.
Det här betyder att ifall den här domen håller så kommer vi få mer lagstiftning på vad medier får och inte får göra.
och också vi kommer se en utveckling där de som känner sig dåligt behandlade
kan stämma medieföretagen och få pengar.
Till viss del, alltså det finns ju redan, jag menar, det finns ju redan idag en ganska stor överlappning
till exempel mellan vad som utgör för tal och vad som kan angripas med stöd av de pressetiska reglerna.
Det är så att säga, det är en lucka som eventuellt då finns i svensk rätt.
Sen kan man diskutera då hur stor är den? Är den tillräckligt stor för att det ska vara så att Sverige har ett otillräckligt skydd?
Det är just det här med själva metoden för anskaffningen.
Hurvida det kan beaktas vid en prövning i de här befintliga systemen som vi har.
Så det är ju inte så idag att det medier säger om en person att det inte kan prövas.
Däremot har det ju diskuterats att det är en uppförsback i ett tryckfrihetsmål till exempel för en enskild -
som vill försvara sin rätt till privatliv i ett förtalsmål till exempel.
Och det också har ju diskuterats som ett potentiellt problem.
Men där finns ju i alla fall ett rättsmedel som är tillgängligt.
Just det, så man ska komma ihåg då att det är ju väldigt specifikt den dolda...
Ja, Wallraff-metoden.
Inte bara metoden utan också publiceringen av Wallraff-metoden som är problemet här.
Ja, och framför allt, jag kan tycka själv att resultatet av den här tingsrättsdomen blir...
lite märkligt att det inte ens konstaterat att det i det här fallet skulle vara otillåtet enligt Europarätten.
Alltså att den avvägning som ska göras enligt mellan rätten till privatliv och yttrandefriheten,
att Sverige skulle ha, så att säga, att det är en felaktig avvägning som SVT har gjort i det här fallet.
Utan tingsrätten stannar redan via att det finns ingen möjlighet att få det här prövat på ett tillräckligt allsidigt sätt enligt svensk rätt.
Då behöver man inte gå vidare till den här avvägningen.
Det är ju lite grann en juridisk knäckfråga, hurvida det är riktigt att man ska tillämpa den här möjligheten att få skadestånd på det sättet.
För det blir ju aldrig riktigt tydligt hurvida det här verkligen är ett fel eller inte.
Felet består i att man inte kan få det prövat, menar tingsrätten.
Men det är ju en del som ifrågasätter det.
Och det kommer säkert att prövas i högre instans också.
En sak som jag slogs av var att den här aktivisten stämmer Svenska staten för ett inslag i Sveriges Television.
Det vill säga att staten är skyldig för allting som sänds i Sveriges Television.
Men det är inte det som den här domen säger, att Svenska staten är ansvarig för allt som sänds i Sveriges Television.
Nej, utan hennes första hands grund då, som framgick av den här pressmeddelanden som Emanuel läste upp här,
där säger tingsrätten att staten inte är ansvarig för allting som Sveriges Television gör,
utan det är den här positiva skyldigheten att se till att den svenska lagstiftningen som finns på plats
ger den enskilde tillräckligt skydd för sina grundläggande friorättigheter.
Så vi kommer inte att se en störtflod av foliehattar som anmäler svenska staten för inslag som de tycker är dåliga?
Vi har ju granskningsnämnden dit foliehattar och andra som är besvikna kan vända sig.
Nej, det här får väl snarare, nu är det som sagt en tingsrättsdom, men det får väl snarare tas som intäkt att man inte kan göra det.
göra det men däremot kan man i andra fall hävda att man på samma sätt har lidit av att de här
rättsmedlen inte finns för att få sin sak prövad på ett allsidigt sätt.
Och jag menar man ska ju säga det att även om jag förstår vad du menar när du säger fogljehatt här så kan det ju vara så att även en
fogljehatt har ju rätt till så att säga en korrekt behandling och om man tittar på själva det här inslaget så är det ju ett väldigt
ingripande, en väldigt ingripande användning av vilseledande metoder och
dold kamera. Så att även om det finns ett starkt yttrandefrihetsintresse
förknippat med det här inslaget, det är ingen tvekan om det, så har man ju
inte gjort jättemycket för att begränsa ingreppet i hennes privatliv här.
Hon framstår ju på ett sätt som är inte speciellt positivt och man skulle
-kunde ha begränsat det på olika sätt.
Det finns en gråzon här.
Det handlar inte om att generellt förbjuda vallraffande-
-eller att vallraffande inte ska vara aktuellt i det här fallet.
Det finns många mellanlägen mellan det och det som-
-blev slutresultatet i den här produktionen.
Man skulle kunna hävda att SVT har väckt en björn som sover-
-genom att inte vara tillräckligt försiktiga.
De hade kunnat använda starkare försiktighetsprinciper.
Även om det här nu, jag vet inte om det anmält Sofie att sås granskningsnämnden, det kanske ni har koll på.
Det nämns det i, att det har varit uppe i granskningsnämnden, men att hon,
en förutsättning för att granskningsnämnden ska kunna pröva det är att personen ifrågade,
det var tydligen någon annan som hade anmält det och hon medgav ingen prövning i granskningsnämnden
och därför kunde de inte pröva det i den del som det avsåg henne.
Men samtidigt har granskningsnämnden också sagt att den inte kan pröva sättet för anskaffandet.
Men det jag menar att det finns en viss skillnad här, att säga, sättet för anskaffandet i den utsträckning det påverkar hur personen framställs i inslaget.
Det borde granskningsnämnden kunna pröva.
Så jag tycker det finns lite luckor här i tingsrättens argumentation.
Är verkligen de möjligheter som finns enligt svensk rätt uttömda i det här fallet?
Men är det inte det som är grejen idag, och det som gör det så sensationellt på något sätt,
att det som rätten kommer fram till är att den prövning som man kan få genom granskningsnämnden,
den är ju inte, i alla fall inte direkt inom det svenska rättssystemet,
utan den ligger ju liksom utanför som en självreglerande ö,
som inte har samma auktoritet som den svenska staten.
Och att det är därför man utdelar ett skadestånd, för att svenska staten behöver
ha den här kontrollmekanismen på plats.
I alla fall i den här typen av integritetskänsliga ärenden.
Ja, delvis. Nu är det väl så att granskningsnämnden är ju en del av svenska staten.
Även om de, som du säger, de kan inte döma ut någon ersättning.
Men det behöver inte vara ett ovillkåligt krav.
Alltid vid en privatlivskränkning.
Det kan... Man kan acceptera andra modeller.
Men efter det att det här prövades i granskningsnämnden har man gjort den här förändringen.
Ni har också varit inne på att det numera är den medie-
medienas etiknämnd heter det va, som prövar den här typen av ärenden också.
Det är ju då någonting som inte är en del av svenska staten.
Men det är ju samtidigt reglerat att SVT ska tillhandahålla den möjligheten.
Så det är inte säkert att det behöver vara någon avgörande skillnad i det här fallet egentligen.
Men det är som sagt, vad tingsrätten menar att det är en prövning som kan göras
inom de här systemen i alla fall otillräcklig.
Därför att den kan inte ta sikte på själva metoderna.
- Jag vill bara förtydliga igen då, granskningsstämningen är en del av staten,
en del av myndigheten för press, radio och tv.
Men skulle det här lika väl kunna göras den här stämningen och det här skadestånds...
Alltså skulle det lika väl kunna handlat om, säg, Dagens Nyheter,
om de hade publicerat den på sin sajt,
med exakt samma redaktion, eller i redaktionella kontext hade publicerat exakt samma produkt på Dagens Nyheter.
Där finns det ju inte en prövning då som går via en myndighet utan då är det ju det här självreglerande
bara som avgör om det är rätt eller fel.
Alltså är det här oaktat? Om det fanns en granskning stämde eller inte?
Är det här någonting som slår på alla, inte bara de som finansieras indirekt via staten?
Ja, det är väl där det visar en brist i den svenska lagstiftningen.
För att det finns ju inte ens utanför de som är anslutna till det medietiska systemet-
-så finns det ju inte heller någon rättslig prövning.
Det är ju inte så att lagstiftarna har sagt att du är ansluten till en medietnisk prövning.
Då kan du inte bli stämd i en rättegång.
Men i övriga fall kan man bli stämd i en rättegång och få saken prövad.
Utan det finns ju inget sånt system.
Och ett mer komplext medielandskap, när det är mer nya aktörer och sådana saker,
så som inte är med i det här systemet, visar ju det på att sådana här medietiska system
inte fullt ut kan täcka upp det behov som finns att skydda enskilda.
Men det finns något intressant här, generellt kring den mediestoriska utveckling som det är.
För att här börjar vi då vara inne och tassa på områden som har haft väldigt stark praxis,
men som kanske inte har ett superstarkt lagstöd, visade sig som ju.
Och det är gamla roller som förändras, och då tänker jag på den...
Olle, vi pratade ju lite på telefon här i veckan om
när utspelsavregeringen gjorde att man skulle öka skyddet för journalister
var en utredning som var på gång.
Där jag frågade...
Det här är ju en otroligt intressant fråga,
för det innebär ju så fall att man kommer att vara väldigt tydlig med vem som är journalist.
Och det är ju svårt i en stat som delar ut pressstöd till
nynazistiska tidningar till exempel.
Hur vi ska särskilja vilka som ska ha skydd och inte.
Nej men precis, alla journalister mässade du också.
Det intressanta med den var ju också att närstående till journalister
inkluderas i det där.
Nej men det hände mycket på det här området, helt klart.
Och jag tittar ju också utomlands där man ser allt fler processer drivas mot enskilda medier.
Vi har ju liksom det som kallas för slaps i Storbritannien till exempel.
Det var ju en svensk tidning som rågs in i ett sånt ärende i höstas, realtid.
där man tycker att man har blivit illa behandlad, stämmer på mångmiljonbelopp för att begränsa mediernas möjlighet eller rörelsefrihet.
Så det händer mycket här.
Jag har också varit lite kritisk till det här straffrättsliga nya regleringen, men ska man ge det rättvisa så pratar man ju inte i den här lagstiftningen om journalister.
Nu kommer jag inte ihåg exakt formuleringen att det är nyhetsbevakning eller något liknande.
Men det ska vara yrkesmässig nyhetsbevakning.
Man tycker att det är en viktig funktion i det demokratiska samhället att det får ett extra starkt skydd.
Jag hade väl själv tyckt att det vore mer rimligt att man skyddar själva utövandet av ytterhandefriheten.
som en grundläggande rättighet alldeles oavsett om det görs yrkesmässigt eller något annat.
Alltså om man ger sig på någon eller hotar någon till exempel på grund av just att de har utnyttjat sin yttrandefrihet
så borde det förstärkta skyddet gälla det, inte bara just funktionen nyhetsbevakning eller som du säger, journalister.
Nej men, igen, alla journalister är ju det vi är på väg mot då och det är väl rimligt också att tänka att det är ett medborgerligt skydd som ska till.
Men inte desto mindre problematiskt.
Nyhetsförmedlare kan ju väl smälta.
Jo, men samtidigt om man lägger in det här att det ska vara yrkesmässig nyhetsförmedling.
Som tror jag är uttrycket man använder.
Då blir det ju lite grann.
Men det finns ju statligt skydd för nazister som gör det inom ramarna för nyhet och pressutgivning också.
Jo, fast jag menar många gånger kan ju till exempel aktivister och personer som är utanför etablissemanget och inte gör någonting vara minst lika utsatta kan jag tycka.
Så på det sättet här är ju en sån här situation där lagstiftaren har lyssnat på mediernas lobbying som vill ha det här.
Till skillnad från det andra vi diskuterade där det kanske lite mer...
Nu vet vi inte vad som händer lagstiftaren, det är långt innan lagstiftaren kanske reagerar på den här domen.
Men det kan ju leda till någonting som går åt andra hållet där eventuellt.
Ja, verkligen.
Nej, men om vi ska inkludera aktivister så kan det ju bli väldigt kletigt med allt från #metoo-publiceringar till vänster- och högeraktivister som tycker sig.
Jo, precis. Fast jag menar, det ska ju vara då liksom att man begår ett brott mot någon. Det är en straffskärpning.
Det är ju så att säga, det ska vara att man begår ett brott mot någon med det särskilda syftet att, eller motivet för brottet,
det är att någon har utnyttjat sin yttrandefrihet eller att någon har förmedlat nyheter eller vad det nu är man väljer för kriterium.
Det är inte så att det är ett nytt brott, utan man måste ha begått ett brott.
Sen är frågan hur allvarligt ska man se på det här brottet.
Vi kommer väl kanske inte längre i den här frågan nu, men vi tackar dig så mycket Daniel Westman
för att du var med och bidrog lite med nyanser och tydlighet i den här frågan.
Ja, inte bara lite, mycket tycker jag. Tack Daniel.
Tack så mycket.
(Musik)
-Ole, vi kanske hinner några kortisar också.
Vi har ju några händelser som hänt i veckan som är intressanta.
Dels har vi långa följetången på Readly.
Det som vi har då sagt skulle kunna bli årets största mediaaffär här.
Bonnier, har de köpt eller inte nu? Vad är det som händer?
-Nu har de köpt. Lite olika bud.
Men pressmeddelandet är att de nu har mer än 66,67% av aktierna.
Det vill säga ganska bra kontroll över bolaget.
Men inte 100% kontroll som de ville ha och inte heller 90% kontroll som var villkoret för att ens köpa aktier i Readly.
Och inte alls till det pris som man gick in med utan ett högre pris.
Men Bonnier lever enligt devisen "Det här är mina principer och gillar du inte dem så har jag andra".
De har sagt att de har förlängt den här accept-perioden till 23 mars.
Kanske inte sista gången vi nämner det här.
Men redan nu är det den största mediaaffären i år.
Om det är 60 var så har det nästan två tredjedelar som är köpta bolag.
Oavsett det så är värderingen väldigt hög för ett medieföretag 2023.
Så det är bara att önska Bonnier lycka till att genomföra det de hoppas.
Vi har ju pratat om de underliggande räknesnurrorna i tidigare avsnitt.
djupa i en gång till.
Nej. Vi kan däremot djupa i att Spotify har
gjort eller aviserat att de ska göra en remake
och göra någon slags TikTok-variant.
Det var väl en kul notering bara.
Inte alls första gången som Spotify
försöker ges in på videosegmentet.
Men då menar de ju att de ska göra
de här vertikala videosarna och
ja, jag vet inte vad man ska säga om det.
Men det är väl också en lycka till.
Ja, och jag lyssnar på en otroligt intressant
podd-decoder-intervju med Gustaf Söderström
som är CTO på Spotify
Spotify och en av Daniel Eks närmaste.
Där han går igenom varför man gör det här.
Och vad det handlar om det är ju att
han säger att, ungefär så här
Spotify och andra streamingtjänster har varit en teknikprodukt.
Men vad användarna vill ha och det de ser i sina nya undersökningar
det är att användarna vill, de går inte till Spotify för att det finns mest innehåll
eller det är inte det som avgör, det som avgör är
om det är lätt att hitta saker. Discoverability.
Och det de ser då är att det här sättet att presentera musik och poddar,
och på sikt kanske ljudböcker,
det är det bästa sättet för en användare idag att hitta
nya låtar, nya poddar, att hitta favoriter och så vidare.
Så det är det det handlar om.
De kommer inte ha några annonser i det här videoflödet,
för det spekuleras också om det, att det här är ett sätt att liksom
få del av att
Videoannonserna har högre intäkter än andra annonser.
Annonserna kommer fortfarande att ligga kvar i poddarna och inte i den här fiden.
Jag tror att det här kommer att vara en revolution.
Han säger också att han har pratat runt med andra som driver appar och frågat
"Okej, vad ska vi tänka på när vi gör en så här stor designförändring?"
Han får samma svar från alla.
"Gör inte."
Så det är på det sättet ett väldigt modigt beslut att driva igenom det här.
Själva principen tror jag är superbra, men det känns också lite typiskt att man gör precis som alla andra.
Nu är det inne med TikTok och alla pratar om det och det har varit så under en tid.
Då kopierar vi det och försöker trycka in det.
Jag är inte alls säker på det, men idén och principen är supersann.
Jag minns också någon gång för flera år sedan, jag var föreläste på Spotify för något utvecklingsteam där.
De frågade efteråt hur man skulle tänka kring att en musikbransch där allt fler redaktioner drar ner på sin musik.
Inte bevakning, men sin kritikerverksamhet, alltså recensioner av sånt där.
Hur det skulle se ut.
Och jag sa, men är det inte rimligt att det är ni som står för den i så fall?
Liksom skapar en infrastruktur för det av oberoende...
Ja, det kan man väl hitta olika sätt att finansiera på något sätt.
Och det går ju på ett sätt då i linje med det här,
även fast de kanske inte tänker att de är recensenter eller kritiker,
utan att de försöker skapa en infrastruktur för det.
Men det är ju absolut någonting som de behöver och borde ta ett större ansvar.
än att bara göra de här spelisterna som har varit lösningen de senaste åren.
- Ja men, Immanuel, kan du inte bara liksom,
istället för att såga det för att du inte gillar en TikTok-klon så kan du väl vänta tills de har
lanserat det och du har fått börja använda det?
- Vilket oväntat försvar från dig!
- Jag tycker det är så tråkigt så här bakåtsträvande.
Spotify ska vara som det alltid har varit, annars blir jag arg.
- Nej, det gör jag verkligen inte.
Snarare att det känns som den tröttaste av alla lösningar.
Det var väl egentligen min kritik där.
Men visst, det kanske funkar.
Och det kan man väl säga då,
det var väl trött att de hade en sökruta i sin gamla app.
Det var ju Google först, men alla hade en sökruta.
Sen kom Spotify.
Eller man kan tänka att det var trött av Instagram
att lägga in en Snapchat-lösning för Instagram Stories.
Det blev ju svinbra ändå,
men det var väl trött ändå kan man ju känna.
Eller så är det bara så trender går till.
Att någon skapade och sen så...
Vertikal video var det som TikTok slog igenom, men det kändes väl inte innovativt.
Men det kan säkert funka.
Jag väljer tröttheten.
Ja, exakt.
Och jag citerade Groucho Marx alldeles nyss, nu citerar jag Oscar Wilde,
säger "Genie lånar talangen själv".
Vi får väl se, jag ser fram emot en ny, fräsch relation med Spotify.
Mm, klart.
Härligt.
Apropå, du pratade om musikrecensioner där,
såg du ett liten Twitter-grej som flög förbi häromdagen?
För att musiktidningar då, GAFA betalade sina frilansare.
Nej.
Nej.
Ja det var någon gammal medarbetare som hade lagt upp vad man får betalt när man jobbar för GAFA.
Mm.
Om man gör cover-storyn på tidskriften GAFA så får man 1500 kronor.
Vet du vad man får för att skriva en musikrecension i GAFA?
Ja det är ju några hundralappar då.
Ja 150.
Och då var kommentaren så här att det var ändå mycket bättre än på nöjesguiden.
Ja men exakt, jag har ju kompisar som skriver recensioner för landsrotssidningar och sådär.
Musik.
Det är ju sådana korta spalter, du vet.
Det är ju, vad är det? 500 tecken max eller något.
Kanske mindre än så.
250 ibland.
Gaffa har mycket mer.
Har längre texter än så.
Ja, jo det är det.
Och Cover Story, då är det ju inte bara en recension väl?
Nej, då är det en intervju.
Ja.
Och det där skulle ju inte funka för Spotify att göra.
De har ju ett bolag med mycket större omsättning.
Men det funkar ju för Gaffa för att alla fattar att ja,
du kommer inte att överleva annars.
Det är villkoren på något sätt.
Just gaffa är kanske ett dåligt exempel i det fallet.
Man kan ju snarare tycka att det är problematiskt att de stora medierna betalar freelancer.
Fortsatt så lågt.
Men ja, absolut.
Följ pengarna ska man alltid göra.
Ska vi avrunda här eller hade du någonting mer innan vi stänger?
Om vi ska fortsätta på TikTok-spåret så kan vi väl bara notera att det är lite komiska.
I att det har gått varvet runt och efter att Donald Trump för vad var det två år sedan gick ut och skulle förbjuda TikTok så är det nu Joe Biden som ska förbjuda det.
Har man rivit upp det förbud som Donald Trump gjorde så vill han då förbjuda.
Det kommer det väl inte att hända eller det är väl mycket som ska överklagas hit och dit.
Men det är ju intressant hur det här tonläget skruvas upp mot TikTok från politisk nivå.
Som egentligen är ett tonläge mot Kina ska vi säga.
Ja.
Men ja, intressant.
Ja det är intressant och det sista ordet är väl knappt sagt.
Nu såg jag att man diskuterar då förtydliga skillnader mellan Byte.
Alltså TikTok att det ska bli två helt olika bolag.
TikTok ska börsnoteras i USA för att visa att man inte är kopplad till Kina.
Men jag tror att den där kopplingen aldrig går att tvätta bort.
Det spelar ingen roll att du lagstiftar, börsnoterar eller särnoterar.
TikTok kommer alltid att uppfattas, politiskt i alla fall,
som nånting som är kopplat till den kinesiska staten
och därmed också ett villebråd i det här handelskriget.
Så det är ett döttlopp på nåt sätt.
Spännande. Vi fortsätter följa det.
Och vi fortsätter att följa era tips som ni skickar in.
Det är kul att få tips från er som lyssnar.
Stötta oss på Mediepoddens Patreon-sida.
Patreon.com/mediepodden.
Och vi hörs igen nästa vecka.
Tack för nu.
Tack för nu.
*outro*