Nomineringarna till årets Guldspade är offentliga och nytt för 2017 är kategorin ”Nytänkare”. En åtråvärd titel men vilka har – Twitter-konton och källredovisning åsido – på riktigt innoverat journalistik och berättande?
Amerikanske journalisten Tim Pools Sverige-granskning har nått sitt slut. Under två veckors tid har han utforskat så kallade ”no go-zoner” i svenska städer. Varje dag publicerar han nya videoreportage – men hur rättvisande blir journalistiken när han under press om daglig publikation måste sätta sig in i och granska en komplex bild, i ett land dit han nyss anlänt?
När hela media- och politiker-eliten i Sverige är rasande över omvärldens bild av Sverige så är det mycket märkligt att man klankar ner på Tim Pool. Han kommer hit för att se om bilden verkligen stämmer, han har inte redan från början bilden klar för sig som man har här i Sverige.
Har han krav att publicera? Nä, han kan göra hur han vill, ingen bestämmer. Han får pengarna ändå och måste inte lägga upp nått.
Expressen, Aftonbladet m.fl. har däremot krav på sig att öka upplagan och få fler klick. De gör allt för att sälja! TV-team? Hans flickvän med kamera! Skärp er!
Se den sista videon med konklusionen: https://www.youtube.com/watch?v=v0p7Oyvql9s
Grundproblemet är inte att Youtube fenomen och fria journalister kommer och ställer frågor, grundproblemet är att i Sverige har vi ständigt metadiskussioner istället för att diskutera de riktiga problemen!
Katharina Janousch fick löpa gatlopp för sin intervju i Tjeckisk TV, t.o.m. Löfven skulle kommentera detta. Men när en minister står och ljuger/har noll koll på statistik presenterat i Sverige så är det inga som rasar! Där har ni ett demokratiproblem! Där har ni orsaken till att färre och färre litar på media.
Vi har diskuterat problemet med att folk litar allt mindre på media flera gånger. Till exempel i avsnittet om den stora massmediedöden, lyssna gärna på det: mediepodden.se/sasong-2/avsnitt-16-massmediedoden/
Men i det här fallet diskuterar vi en bristfällig journalistisk metod som gör att du blir slagträ, på det sätt vi beskriver. Oaktat alla andra (för låt oss nu fokusera på Tim istället för andra), kan du sett ett problem här?
Jag kan inte se att det är en bristfällig journalistik metod. Frilansande journalister kan skriva vad som helst utan att känna sig tvungen att åstadkomma klick eller upplagor. De skriver det de vill för att de vill. De får betalt för det de producerar i efterhand. Det gör att de som far med osanning eller inte speglar verkligheten korrekt försvinner, självsanering. Dessa personer är uppväxta med internet och har alltid haft mängder av kanaler med information att själv sålla bland.
Då ser jag ett större problem i att vi har journalister som betalas månad ut och månad in av en arbetsgivare som kräver fler upplagor, fler klick och mer naken-chock. De får betalt innan de producerar.
Skulle journalisten glida på sanningen eller strunta i obekväma frågor händer ingenting. I värsta fall får de börja med bokrecensioner eller liknande.
Dessa personer lever kvar i en värld som inte existerar längre där man tror eller blir tvingad till att sålla redan innan artikeln hamnar på nätet eller i tidningen.
Jag har ingen universallösning på problemet men att INTE ställa frågor kan aldrig vara journalistens jobb, oavsett hur jobbiga och inkorrekta frågorna är.
Jag som medborgare är redan ett slagträ, denna typen av journalistik gör ingen skillnad i det avseendet, men jag får däremot ytterligare en infallsvinkel som jag kan antingen köpa eller sålla bort. Själv.
För övrigt tror jag att dagens mediehus är livrädda för Youtube etc. Man kan lätt nå ut till miljoner utan att ha gått en fin utbildning på journalisthögskolan. Inte konstigt då att man vill ”plocka ner” dessa från internet.
Eh. Det Tim har rapporterat om har svenska medier rapporterat om i flera år, i reportage efter reportage. Jag förstår inte skillnaden, tyvärr.
Jag förstår inte riktigt vad du vill komma åt, eller vad du försvarar? Klart journalister ska ställa frågor. Men skillnaden på någon som vill använda journalistiska metoder och någon som bara berättar vad de ser, är att man har en ökad förväntan på någon typ av verkshöjd på den förstnämnda. Åtminstone kring att man använder rätt metod på rätt sammanhang. Det sistnämnda var vad jag kritiserade i detta avsnitt.
Sedan håller jag med Andreas: journalister gör ju en hel del journalistik i det här området i Sverige idag
How does one "hunt for masked youths"?This is an excuse to do nothing,"when we arrived at the scene the youths started throwing stones at our personel"so we had to run away.