Emanuel och Olle ryker ihop över dagspressens inlåsniningsmekanismer och Emanuel slänger sig med begrepp som ”Eliten Olle Lidbom” i sin iver att tydliggöra att medierna måste förstå att de ska inkludera fler och inte färre. Dessutom avhandlas radiomediets förmodade dandydöd och hur de kommersiella radiostationerna desperata rop på uppmärksamhet i sociala medier som resulterar i att de snor klipp från TV bara för att synas. Peter Wolodarski får sig en känga även den här gången.
Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Producent: Hanna Jedvik.
Våra partner: Mediedagarna MEG, Viva Media och Bahnhof.
Just nu pratas mycket om sviktande affärsmodeller för tidningarna. Som prenumerant undrar jag över varför inga röster höjs om hur usla de digitala versionerna är, de som ska vara en del av framtiden. DN övergav för ett några år sedan en utmärkt redigerad digital tidning för Ipad, och hälldeinnehållet i ett påfallande fult layoutat kompendium som hjälpligt skulle fungera på alla plattformar.
Och på den vägen är det: Artiklar som saknas helt, rubriker utan brödtext, texter med hänvisning till bilder som inte finns, bilder utan förklarande text, bilder upp och ner, rubriker med så långa ord att de inte ryms i formatet och till och med hänvisningar till ”sidan 7” i pappersutgåvan. Inte ens annonsörerna slipper undan med pyttesmå helt oläsbara annonser utformade för print i stora format.
Mest stötande är att ingen på DN tycks bry sig, antagligen för att en inte läser sin egen digitala utgåva. Kommentar på detta podden?
Har hört detta av flera Ipad-läsare i ett par år, jag gissar att ni helt enkelt är för få för att kunna bära utvecklingskostnaden för den gamla Ipad-editionen.
Men man har ju uppenbarligen retat upp en grupp kärnläsare. Får se om vi tar upp det på podden! /Olle
Min poäng är förstås inte att DN övergav en Ipadversion eller att jag surar över det, utan att de nuvarande digitala utgåvorna oavsett plattform är uselt redigerade både vad gäller innehåll och form.
Det egendomliga är att DN fortfarande utgår från att papperstidningen så ett säga är originalet och de digitala versionerna en kopia, istället för tvärtom. ”Det stod ju bara på nätet” sa Wolodarski i radioprogrammet Medierna när ha skulle försvara en felaktig publicering, som om det inte riktigt räknades,
Detta handlar förstås om magiska , och enligt min mening patetiska, föreställningar om att papper bär fram budskap på ett mer seriöst sätt, jmf högstämda samtal om ”boken”.
Samt om tidningshusens oförmåga att oavbrutet utveckla affärsmodell, organisation, arbetsprocesser, kultur, metoder, kompetens och förmågor. Vilket kommer bli deras död.
Ang ”nära 50 000 digitala prenumeranter” – det framgår ju inte öht om DN räknar alla som kommer in på 1 kr-erbjudanden, som de ju kör ganska hårt på. Intressantare är ju hur många i så fall som är fullt betalande. Vilket ju inte framgår. Sedan jobbar ju DN ännu inte särskilt mycket med Plus/Premium, till skillnad mot SvD som ju jobbar med både betalväg och Premium-modell. Tack för en bra podd!
Goda poänger! Kul att du lyssnar och gillar!